cover girl

Jag avskyr sådana där plottriga omslag som nästan alla tidningar har; ni vet när det är så mycket text och bös så man knappt ser själva fotot. Men det finns ett undantag, modetidningen Lula. Fantastiskt fina omslag!

yr i mössan

Måste bara visa ett foto på min nya söta mössa från Accessorizes barnavdelning, Köpenhamn:

dagens boktips

Dagens boktips: min favoritmodeblogg - not - nu i bokform!

Kan köpas här.

they shoot single people, don't they?

Kära läsare! Sorry för den långa bortavaron. Äntligen kan jag använda min dator, så nu banne mig ska det bli uppdatering ofta.

På onsdag har jag tenta, och jag har inte pluggat tillräckligt på långa vägar. Motivationen är inte direkt på topp just nu. Miljöbalken, Fastighetsbildningslagen och Plan- och byggnadslagen är inte det mest upphetsande i lagboken, om man säger så.

Ikväll ska jag äta pizza och godis och kolla på Sex and the city. Gött.

Hoppas ni får en underbar fredagskväll allihop! Höhö.

this is my music

När jag gick på gymnasiet gillade jag att göra blandband. Väldigt ogenomtänkta mixar (jag gjorde mitt bästa men det blev inte så bra) och gärna med "fyndiga" namn som Deppblandband (med låtar som All by myself, Everybody hurts, Innan allting tar slut med Kent och Love hurts), Coolblandband (med låtar som These boots are made for walkin', California sun, Dancing in the street och Sheena is a punkrocker), Relativt blandband eftersom det varken var deppigt eller coolt och det innehöll - precis som alla andra band - Kent, Winnerbäck, Jeff Buckley och The Ark. Bandet Den eviga livslustens sånger (efter en Karin Boye-dikt) har den mest pretentiösa titlen ( i hård konkurrens med The Baby Blue Blues) och musik av Thåström (Ingen neråtsång), Roxette (It must have been love), Tomas Andersson Wij (Sanningen om dig) och Wilco (Kamera). Det röda bandet och It's all about love var lite mer inriktade på lööövelåtar: I want to know what love is - Foreigner, Jag tror jag är kär - bob hund, You're the first, my last, my everything - Barry White, Hot stuff, När vi två blir en - Gyllene tider, Show me the meaning of being lonely - Backstreet Boys.

Jag säger ju att jag inte kan nåt om musik.

detaljer

Häpp. Här är lite fina detaljer från min finfina lägenhet:

-min älskade tyghund, Vilhelmina, som varit min kompanjon i 22 år nu
-lite smycken
-utsmyckning överst på spegeln
-loppis-fruktskål som mamma mycket motvilligt lämnade ifrån sig
-lampa från second hand, mugg med pennor, min kalender, träd utanför mitt fönster
-burkar med mat på hylla i köket

full speed in the wrong direction

Halloj. Sorry för den usla uppdateringen den senaste tiden, men strömsladden till min dator har gått sönder och den nya har inte kommit än, så jag kan inte använda datorn alls och därmed blir det inget bloggande.

Oh well. Det har inte hänt så mycket sen sist; pluggar flitigt, äter nyttigt, promenerar och har börjat följa Heroes (snyggt gjord, bra story och så min nya skådespelarfavorit Hayden Panettiere).

Näpp. Nu ska jag gå och handla mat på Willys.

hem ljuva hem

Har varit fullt upptagen mad att flytta hela helgen. Nu är det nästan helt klart fast lite stökigt. Så här ser det ut:

aj jag fick en intressepil i ögat

Idag var jag och kollade in min nya lägenhet för första gången. Den var liten och sunkig och det luktade skunk i kylen. Åh så gött, fan vad najs.

Ikväll ska jag tydligen på sittning och festa med klassen, men jag är übertrött så vi får de hur det blir med det.

På lördag kommer alla mina grejer hit. Alla kläder! Skor! Väskor! Böcker! Åh så gött, fan vad najs.

Näpp, nu är det dags att fexa te sig lite.

Knocked up

Ikväll var jag och kollade på komedin På smällen (starring världens vackraste Katherine Heigl, ni vet Izzie från Grey's) och förvånande nog var filmen faktiskt rolig. Lite väl mycket omogna, barnsliga killar som är rädda för vuxenlivet (asså, serre, börjar inte det bli liiite tjatigt nu?) men alla roliga scener med anspelningar på utseende, sex, könsdelar, kiss och bajs och annat pubertalt vägde upp det.

Storyn är alltså att en tjej träffar en kille, har ett onenightstand, blir med barn och försöker ta itu med situationen. Det går sådär.

Det är väl egentligen en rätt typisk Hollywoodfilm men bra mycket roligare än genomsnittet och dessutom är ju Heigl med (synd bara att hon inte hade snyggare kläder). Den får fyra vinglas av mig.